Man måste plugga för att utbilda sig, eller?

Det är ett konstant jäkla tjat om att plugga och utbilda sig. Folk frågar nästan varje dag varför jag flyttade hit, om det var för att plugga eller om jag ska börja göra det.
Som t.ex en kille på gymmet förra veckan:
Pluggar du?
-Nej
Ska du plugga?
-Inte just nu.
Vad vill du plugga då?
-Vet faktiskt inte..
Jobbar du bara?
Ja.
Gör du inget på fritiden?
Njaa, inte just något speciellt.
Inget speciellt?
Njaa, umgås med pojkvännen, lite andra vänner, åker skidor, har en vanlig vardag (handla&laga mat, städa, tvätta, diska osv)....
Jobbar du bara deltid?
Ja.

Det är vanliga frågor, men tonen och nedvärderandet i rösten var det som fick mig att börja koka.

Alltså, är jag en sämre människa för jag inte pluggar eller har en akademisk utbildning?!
Måste man ha 1000 saker att göra på fritiden?
Är det några problem med att trivas att jobba deltid?
Måste man ha pluggat i flera år?
Gör det en till en bättre människa?

Jag jobbar med min hobby, gym&träning på Actic, alltså det jag skulle gjort på fritiden - men nu har jag det som jobb så jag har annan tid till att bara vara "vanlig" på fritiden. Jag har fått ett jobb som jag verkligen älskar, utan att ha pluggat vidare.
Jag har haft suveräna jobb tidigare som jag trivts hur bra som helst på, som SGS DNA och Lantmännen - pluggade jag vidare till det? NEJ!
Jag fick ansvar över ett helt hostel på helgerna som Weekend manager på Nya Zeeland, fastän jag inte hade pluggat vidare.

Visst har jag haft mycket tur med mina jobb, men vilken bättre utbildning kan man ha än erfarenhet?
Och visst skulle det vara bra att ha ett heltids jobb, men varför kan man inte få trivas med att jobba deltid?
Är man inte lika mycket värd när man jobbar deltid?

Jag älskar mitt jobb, jag trivs grymt bra med mina kollegor, jag gör mitt jobb med passion, jag får pengarna att räcka till i slutet av månaden, vad mer kan man begära av ett jobb?!

Usch vad jag blir sur på människor ibland. Tillägnar bilden till alla drygisar ute i världen:

En gammal bild på mig ute i regnet. Då var jag också sur.