Tittat lite lätt över gränsen

My story, långt inlägg...

Det var 2011 och jag var i mitt livs bästa form. Har aldrig känt mig så stark och fin i hela mitt liv. Jag njöt av varje svettdroppe i pannan när jag kämpade på bland alla biffar med fria vikter i källaren på Actic, när jag sprang milen flera dagar i veckan och när jag nådde nya målvikter på vågen - gång efter gång.
Jag åt hälsosamt och nyttigt, hade en diciplin som få.

Men vad händer sen då, när man slaviskt har koll på varenda kalori man stoppar i sig? När kolhydrater blir farliga, när man nästan börjar gråta för att man fick pasta i sin sallad även fast man beställde utan? När folk börjar snacka bakom ens rygg och "ät/träningsstörningar+caroline" blir temat? När VÄNNER också snackar om samma tema?
Vad händer när man gång på gång får sy in balklänningen och den ändå inte passar? Och vad gör man när man vet att man ser för smal ut, men får alldeles för dåligt samvete för att skippa en träningsdag?

Knappa 54kg till mina 172cm såg inte bra ut, det insåg jag också efter en tid i förnekelse... Det sunda blev osunt. Jag tippade lätt på gränsen många gånger, hade mentala krig i huvudet en lång period - men gjorde en helomvändning.

Det blev höst och jul och jag åt choklad och godis varje dag. Åt massa "farliga kolhydrater" dag ut och dag in, släppte alla hämningar och när jag sedan åkte till Nya Zeeland var jag rena motsatsen till mitt tidigare "jag". Åt bakelser och levde på flingor&mjölk, bröd med nutella, ingen träning, rutiner osv. som resulterade i att jag gick upp till ca 73kg - nästan 20kg mer än för drygt 8månader sen då. Jag var bara så trött på allt.

Nu då, visst tränar jag ganska mycket, det är ett stort intresse och jag älskar det. Men jag har ingen större koll på hur många kalorier jag stoppar i mig eller förbränner under träning. Det finns inget ord som heter "synda" för mig, vill jag ha en chokladbit så tar jag en chokladbit, jag lagar pasta, vitt ris och wok med kokosmjölk - that's it, jag har inte gjort något dålig liksom.
Och nu, utan att bry mig speciellt mycket så håller jag min vikt på ca 62kg (+-1) och trivs så jäääävla mycket bättre än vad jag någonsin har gjort! :)

Så been there, done that säger jag bara. Att hetsa hjälper en ingenstans i livet, varken sund-hets eller "äta massa godis"-hets.
Självklart kan man behöva hjälp, men ingen PT, eller kunnig person skulle säga "träna skiten ur dig varje dag och ät nästan ingenting".


Balans är namnet, och jag har funnit den.